Kulturkritikens död?

Jag kan inte låta bli att dela med mig av denna artikel, som jag hörde teaterkritikern Theresa Benér läsa upp i OBS i P1. Hennes observation är att den seriösa kulturkritiken får allt mindre plats i våra medier,och att detta hotar inte bara kulturens utveckling utan även demokratin: "ju mer kritikern med hjälp av sin kunskap och erfarenhet pekar på möjliga tolkningar, desto större frihet får också läsaren och kulturkonsumenten att på egen hand våga möta konstens olika uttryck. I förlängningen handlar det om att peka på vars och ens möjlighet att tolka verklighetens iscensättningar och uttryck. Det finns inte, som reklam och partipolitik vill att vi ska tro, bara ett sätt att avläsa och förstå verkligheten. Konstens fiktioner och kritikernas fria dialog säkerställer vår demokratiska rätt att granska och ifrågasätta de kulturella och ideologiska system som omger oss."
Jag har själv reflekterat över detta i samband med "statusuppdaterings-kulturen" vi ägnar allt mer tid åt. Stödjer den en fri dialog? Har vi tid att läsa kritiskt? Att se kritiskt på film? Går tiden åt till att konsumera PR och skvaller om upphovsmännen i stället för att granska deras verk? Benér hänvisar också till en intressant dansk artikel .Läs och begrunda!

/David