Lögnen om informationssamhället
Tänk dig att du sitter och äter middag med goda vänner på en restaurang, ni konverserar och har det trevligt men plötsligt hör du någon säga ditt namn i bakgrunden. Trots att det antagligen finns hundratals andra ljud inne på restaurangen så hör du just ditt namn tydligare. Varför? För att vi väljer ut vad vi vill höra, vi hör allt det andra men reagerar först på information som vi känner igen eller har bestämt oss för att vi vill ta del av.
Det finns alltid tillgång till en nästan oändlig mängd information i din fysiska miljö men vi väljer bort merparten av informationen. Det samma gäller webben, även ifall vi idag har tillgång till mer information än vi någonsin haft tidigare så väljer vi bort det mesta och fortsätter röra oss i våra vanliga informationskällor: Aftonbladet, mailen och Google :)
Under en av de mer filosofiska presentationerna under SXSW diskuterade Douglas Merrill, CIO hos Google och Quetin Hardy från Forbes just hur vi hanterar information i dagens samhälle.
Skillnaden mellan idag och tidigare, anser Hardy, är att vi diskuterar den informationen vi faktiskt tar del av mycket mer, det finns fler möjligheter och arenor att diskutera den på, därmed inte sagt att vi konsumerar mer information än tidigare.
Den filtreringen som jag diskuterade inledningsvis kallas i psykologin The cocktail party effect, men hur applicerar vi liknande filtrering på webben? Merrill från Google menar att människor är ganska dåliga på att lyckas med den typen av filtreringar, dvs. att folksonomier (ett av de mer älskade webb 2.0 uttrycken) inte gör sitt jobb särskilt väl. Istället bör det vara en automatiserad lösning (oväntat att Google skulle säga något sådant) som lyckas filtrera rätt information för rätt individer. Det innebär också att det inte alltid kommer att berättas en historia utan flera historier baserat på individuella filter. Det är inte antingen eller utan både och.
/Jonas
Läs även andra bloggares åsikter om information, folksonomi, filtrering
Comments